Vad härligt det är med en riktig vän. Nu till helgen ska jag ju åka ner till Dalarna med Nova... och vad händer då?  Jo, hela ryggen och det vänstra benet börjar naturligtvis att värka som f...n. Tror att jag håller på att få ett diskbråck igen. Så fort jag sträcker på benet så får jag ett himla sendrag och skinkorna är bortdomnade och det känns som är fyllda med kallvatten så det ilar ganska rejält neröver. Turen på ca: 100 mil tur och retur känns ju sådär i dagsläge. Men vem är då så gullig och ställer upp och följer med mig och hjälper till att köra när det blir för besvärligt ? Det är här det här med en riktig vän kommer in, Maggan  . Jag är så glad att jag har henne som vän. Hon är en person som man alltid kan lita på och som ställer upp i ur och skur. Här  "offrar" hon en hel helg när hon är barnledig och åker med mig till Kristina, när hon bara kunde vara hemma och ta det lungt. Vi planerar att åka vid femtiden på lördagmorgon och kommer säkert inte hem före tolvtiden på lördagkväll/natt. Då hon också har problem med ryggen vet jag att hon är orörlig på söndagen hon med. Egentligen kan man väl fundera på varför såna här "kärringar" gör dom här resorna. Det har ju blivit några med åren för oss tillsammans. Även om man dras med denna värk är det svårt att låta bli för " hunderiet " är ju något som man verkligen lever för. Så jag kan väl bara varna alla som är ute på vägarna där neröver.... här kommer två knaggliga

ålderstigna damer.